Detta är hämtat från litteraturgenomgång och diskussion i mitt examensarbete från lärarhögskolan. Arbetet handlar om kvinnligt och manligt i lärarrollen och hela rapporten kan läsas här.

Könsmönster i klassrumsinteraktionen

Det kan antas att flickor och pojkar från de sociala sammanhang de ingår i, får skilda sociala erfarenheter som leder till skilda sociala förhållningssätt. I pojkars sociala förhållningssätt finns en orientering mot aktiviteter och storgruppsdeltagande, medan flickors sociala förhållningssätt har en orientering mot mellanmänskliga förhållanden och personliga relationer. Innebörden av dessa förhållningssätt bestäms av de sociala sammanhang de ingår i (Öhrn, 1990).

Både flickor och pojkar befinner sig i skolan i en underordnad elevsituation. Båda könen försöker vinna inflytande över sin situation. För flickornas del tillkommer också att de som kön har en underordnad position. Att män har haft och har mer makt i samhället innebär att även skolan ger större utrymme för pojkars intressen. Flickors och pojkars agerande i klassrummet ska därför ses i relation till att förhållanden i skolan i olika utsträckning ger utrymme för det som finns i deras respektive sociala förhållningssätt (Öhrn, 1990).

Hur läraren förhåller sig till elever av olika kön ska relateras till lärarens position och på de förväntningar som finns på honom/henne. Öhrn visar i sin observationsstudie av högstadieelevers lärarkontakter från 1990 att det finns en tydlig betoning på offentliga kontakter i klassrummet. Läraren signalerar att i klassrummet talar man om sådant som rör skolan och skolarbetet och man gör det mestadels högt inför klassen. Vidare menar hon att det i pojkars sociala förhållningssätt, i högre grad, finns en orientering mot att delta i denna klassrummets storgruppsverksamhet än hos flickorna.

Hur blir flickor och pojkar synliga i klassrummet?

När lärarna i Öhrns studie (1990) talar om de elever som är lätta att lägga märke till i undervisningsgrupperna talar de om pojkar som individer och flickor som grupp. Ibland tycks läraren till och med ha svårt att skilja flickorna i gruppen från varandra.

Öhrn menar också att det finns skillnader i flickors och pojkars beskrivningar av favoritlärare. Flickors beskrivningar handlar mer om lärarens personliga kvalitéer och om läraren träder fram som person i sina kontakter med eleverna. Pojkarnas beskrivningar däremot handlar mer om lärarens yrkeskunnande.

Ytterligare en aspekt på ledarskapet i klassrummet är den förändrade relationen mellan barn och vuxna i samhället. Detta påverkar också den traditionella lärarrollen. I en situation som präglas mer av produktion än av reproduktion av kunskap ställs krav på nya didaktiska och sociala kompetenser. En lärare av idag måste i större utsträckning fundera över vad det är man vill att eleverna ska utveckla och dessutom göra eleverna delaktiga i detta tänkande. Läraren är inte längre den självklara auktoriteten som ska åtlydas bara för att hon/han är lärare utan måste vara beredd att diskutera och argumentera på ett annat sätt än tidigare. Detta ligger i linje med ett förändrat ledarskap också inom andra yrkeskategorier (Carlgren, Marton, 2002).

Kvinnligt och manligt ledarskap

Män respektive kvinnor tillskrivs ofta vissa egenskaper. Kvinnor anses vara mer intresserade av relationer och män mer fokuserade på resultat (Thylefors, 1991).

De traditionella könsrollerna verkar också ligga bakom skapandet av kvinnligt och manligt ledarskap. I en magisteruppsats från Umeå universitet, På stället marsch, (Sjödin, Thielsen, 2004) konstaterar författarna att det som betecknas som traditionella manliga egenskaper fortfarande anses viktiga för en persons ledaregenskaper även om det sakta håller på att förändras. Författarna anger ett antal egenskaper som typiska för manliga och kvinnliga ledare.

• Typiskt manliga egenskaper:

  Försvara vad man tror på, självständig, självsäker, stark personlighet, kraftfull, villig att ta risker, dominant, villig att visa sin ståndpunkt, aggressiv, enväldig, tävlingsinriktad

• Typiskt kvinnliga egenskaper:

  Sympatisk, ha medkänsla, förstående, varm personlighet, omsorgsfull, uppmärksam på andras behov, delar med sig av sin makt, uppmuntrar delaktighet, förbättra andras självkänsla, kan lita på, hjälpsam, snäll

• Könsneutrala egenskaper:

  Taktfull, ärlig, anpassningsbar, samvetsgrann, trovärdig/ tillförlitlig, förutsägbar, effektiv

Från diskussionen

I min litteraturstudie tycks det som att synen på ledarrollen av olika skäl går från en roll med mestadels manliga egenskaper mot en roll med ökande kvinnliga egenskaper. Ett skäl kan vara ett ändrat samhällsklimat med ökade krav på social kompetens, delaktighet och samarbete. Med detta antagande som grund skulle ett kvinnligt ledarskap med kvinnliga egenskaper få ett uppsving. Ett annat skäl kan vara att kvinnliga egenskaper som förståelse och mellanmänskliga relationer efterfrågas i tider av nedskärningar och besparingar.

I enlighet med mitt tidigare resonemang om mannens ovilja att träda in på ett kvinnligt område så skulle detta innebära att antingen så förändras mannens roll eller så väljer mannen andra yrkesområden att verka inom. Jag tror att det handlar om båda delarna. Dels tror jag på en förändrad manlig könsroll och dels tror jag det handlar om en förändrad maktstruktur i samhället.